akukonstaterar

Råkade hitta ett nytt bra "band" eller vad man ska kalla det häromveckan, när det råkade dyka upp i en youtube playlist. Fast om det är ett band är lite frågan om, läser man vad som står på Wikipedia så benämns dom "företag som producerar musik". Så även om de råkar ha ut en skiva för allmän inhandling, så är väl deras marknadside att skapa musik som går att sälja direkt till företag som behöver bombastisk musik till  typ film och speltrailrar. En sak som skiljer deras låtar ganska mycket från övriga musik i denna "genre" eller vad jag är van med iaf är att låtarna är ganska korta, just och just två minuter i flera fall.  Enligt creditsen på deras hemsida verkar de vara framgångsrika i sitt koncept eftersom att jag tycker att var och varannan blockbuster film de senaste åren är listade. En av kommentarerna jag såg i på Youtube som kan ge en hint om hur det låter var "This song was played when Chuck Norris was born" Ifrågavarande klipp var det första jag hörde och kan avlyssnas här under.

Slänger in ett klipp till bara för sakens skull, det här har mest lyssningar på Utuben och är den som kanske fastnat bäst i mitt öra. Ursäkta för repost från wallen :P

Det får bli några rader om mitt eget skidande också ikväll. Men lite annat aktuellt först, bara för att ta det i kronlogisk ordning.

Nämnas bör ju också att det varit den årliga idrottsgalan i stjärnhallen 28.1. Där de två första landskapstafettlagen fick priser, samt fm medaljörerna. Friidrottarna tog annars de mesta av de individulla priserna medan Innebandyn lagditon.

Sådär tillbaka till topic. De senaste två veckorna har jag försökt träna för att få någon slags formtopp mot FSSM på hemmaplan. Rent konkret betydde det en tyngre vecka efter DM med en helg utan tävlingar samt, att lätta på belastningen lite vart efter fram emot målet. Det låter lite pretentiöst när det nu inte är några större träningsvolymer det rör sig om, men jag tror nog att dett ger bättre resultat än att bara nöta samma fram och tillbaka.


Nåväl, på söndag 6.2 var det dags för Gamlakarlebyspelen (min födelsedag för den delen, som jag valde att ladda upp lite oortodoxt med att vara sjaffis på pubrundan pömpöm-nettis-melojden till 3 på natten), var jag vill minnas att det gick ganska bra sist jag tävlade. Vilket dock var en tid sen, 2005 om jag inte missminner mig. Om tävlingen som i tiderna var en mycket större tilldragelse, närmast under världscups status skulle jag säga iom att övrig nordiska toppåkare brukade kunna infinna sig, hörde jag två historier om  under veckoslutet. Den första av min faffa som på år 1950 deltog i loppet under H16. Resan dit var väl det mest slående. Först busstur från Markby till Kovjoki och sen vidare med tåg till Kokkola. En annan anekdot om resande till tävlingarna fick jag också höra, tydligen skall ett par ryskor för något decennium skidat till tävlingarna från moderlandet längs dikesrenen.  Det var tider det...

Över till det egna tävlandet, för det första var ju föret trögt, bana ganska krävande och gubben i svag form. Utifrån de förutsättningarna var resultatet både placerings och tidsmässigt ganska lyckad även om skatingen på plattmark lämnade en del övrigt att önska. Om vi räknar bort den överlägsna veteranen Kuisma Taipale var avståndet till de övriga i mindre laget jämfört med tidigare tävlingar. Jag har börjat kunna lägga sistaplatsen bakom mig också. Hela FYRA stycken bakom mig denna gång, hehe...

Miehet 10 km V
1. Kuisma Taipale Vetelin Urheilijat 25.41
3. Staffan Roslund IF Minken 27.16
4. Robin Eriksson IF Minken 27.22
5. Tuomas Myllykoski Nakkilan Vire 27.23
6. Tobias Nybäck IF Minken 27.57
7. Jonas Skog IK Kronan 28.26
8. Sören Östman IK Falken 28.44
9. Janne Huhtala Ykspihlajan Reima 29.01
10. Johnny Sjölind IK Kronan 29.11
11. Alexander Haga IF Brahe 29.29
12. Magnus Nyman IF Minken 29.44
13. Toni Ojajärvi Pietarsaaren Hiihtäjät 29.46
14. Mikko Peltokangas Toholammin Urheilijat 29.59
15. Patrik Skog IK Kronan 30.43
16. Joakim Björklind Gamlakarleby IF 31.40

Överlag var det väl ett bra genrep sådär formmässigt, men lite oroväckande att plattlands skejtandet inte flöt bättre med tanke på den ganska lätta bansträkcningen på FSSM. Positivt var dock de ny minkendräkterna som känns mera smidiga än föregångarna, hoppas man tål i dom då också bara, samt att de ger en extra skjuts i spåret. Har inge bild på de atm men designen kan beskådas här

En dryg vecka senare på lördagen var det test av sprintbana och masstalko på pälsmässan. Sprintträningen deltog jag inte i pga dyngsrytmen men talkot deltogs i men full fläng, ganska kul endå att få det att funka med så många som hjälps åt. Min störst uppgift var att plocka ut en del av de 500 stolarna som krävdes. Sen blev det lite annat nakki också, tex bära in spritförrådet som enligt ryktet gick lös på någon tonni.

 

Var ju redan ganska länge sen jag först skrev om demonstrationerna i Egypten. Och de har både hunnit växa i styrka och avta sendan dess. Som mest lär väl runt en miljon demonstrerat mot regimen. Dock verkar världssamfundet och militären i landet ha tillräckligt med förtroende för Mubarak för att denne inte skall känna sig överdrivet hotat av ens skränande skock som tagit det i rubriken nämnda torg till sitt fäste och symbol för "resningen".

Fast i dagens mediavärld är det nog lite som så att man inte kan tro att en revolution ska pågå i tre över tre veckor och kunna ha världens fokus på sig. Att som jag gjorde daligen kolla Al-Jazeeras livestream går ju an för en stund men nog hittar man annat att fästa intresset på om det går för länge i samm hjulspår. Detta verkar regimen ha förstått och genom en del kosmetiska ändringar i styret och löften om mera framöver tagit spetsen av den största ursinnet samt kastat in lite bråkmakare för att skapa kaos har de lyckats köpa så pass mycket tid att det i nuläget inte verkar som om någon större förändring kan åstadkommas. Sannolikt är (relativt) fredliga demonstrationer ett för trubbigt vapen för att komma åt Mubarak och dennes anhängare, en stormning av något regeringspalats eller dylikt är väl vad som krävs men dit är man varken beredd eller kapabel att gå.

Mycket av den västerländska debatten har ju kommit att handla om vilken roll det Muslimska Brödraskapet kan komma att få i en eventuell post-mubarakiskt Egypten. Vissa hävdar de kommer att grunda en talibanstat med sharialagstiftning medan andra tror att de kan jämföras med kristdemokraterna i våra länder och troligen skulle likna Turkiet mera än Iran eller Pakistan. Själv har de ju tydligen offciellt hävdat att de inte är ute efter presidentposten men det är ju svårt att säga vad som är image och vad som är deras agenda.

Och så var vi då inne på den sista tävlingsdagen, som väntat utkristalliserades medaljkandidaterna tidigt i damloppet men något oväntat var det Roponen som höll fart i en så hög takt att repet gick för det flesta redan under den klassika delen. Bara en oväntat defensiv Saarinen och en Sarasoja som fick släppa en lite lucka jyst före skidbyte lyckades hänga kvar. På fristilsdelen blev det sen en mindre oväntad episod när Ritu flög iväg mot ett väntat guld medan Saarinen lyckades hålla Sarasoja bakom sig trots en del problem med skatetekniken.



Herrloppet förblev spännande längre in, trots att Musti verkade ha avgjort halvvägs in på den klassiska delen tätklungan lyckades dock ta ifatt och med skatraketerna Lallukka i synnerhet men även Kattilakoski på inte allt för långt avstånd var upplägget inför skate delen tämligen raffinerat och spännande.  Lallukka visade att det ovanligt bra klassiska prestationen inte berodde på något lyckokast utan formligen flög om och ifrån alla på skatedelen. Kastrullforsen var betydligt tamara och kom igång först mot de aldra sista varven. (Överlag måste det ha varit ganska kämpigt att ta slalombacken hela 8ggr :O). I kampen om silvret lyckades Musti revanchera sig från fredagen och dubbel bronsmedaljör blev Similä. Lari Lehtonen visade på lite taktisk okyla genom att spela bort sina chanser på ett ryck i sista backen som de andra endå rännde ikapp och om inmot stadion.


Fss prestationerna blev inte inte så framskjutna trots att diciplinen tidigare varit ganska framgångsrik, en 11 plats i damloppet var dock inte fy skam.

Överlag ska sägas att det var tyngre än väntat att följa med tävlingar från sidan, jag tyckte jag var väl så trött efter en dag i åskådarposition som efter en tävling. Särskilt efter tre dagar var man ganska urlakad, jag skyller även bloggträdan till viss del på detta. I alla fall att inte dessa tävlingsrapporter kom upp tidigare. Sen var nog min kamera underdimensionerad för denna uppgift, (mannen bakom linserna också men det behöver inte påpekas) så det mesta verkar lite avlägset på foto. Hoppas det går att urskilja något från fotona jag bifogade iaf. Väl mött och hoppas vi får se ett FM i Vörå igen om mindre än 50 år!

Lörda 29.1 - Normal distans

Jag blev lite halft försenad till damernas start men hann i alla fulla fall se favoriterna i den ökända slalombacken. En av få fördelar med sprintstafetten var ju att man i alla fall hade bra koll på åkarnas position hela tiden, på distansloppen blev det att söka en position och betrakta åkarna i en sekvens, vilket ju dock är mera av normen på skidtävlingar. Publiken favoritpostion kom att bli längsmed dragningen i slalombacken, vilket också säkert var det ställe där publikens hejjarop kunde göra mest nytta. Sen fick man ju lite motion av att gå upp också, surt var dock att det var aningen dåligt väder med rusk och blåst.

Damloppet blev en överraskningshistoria där Roponen lyckades knysa favorit-Aikku på gulder, 8 sek. blev margnialen vilket iaf tyder på bra form hos vinnaren. Råkade se när åkarna kom ut från mediautrymmet efter loppet och kunde noterat att medan aikku hastade bort fortast möjliga lämnade både Pirjo Muranen och Riitta-Liisa kvar och skrev autografer och var med på kort åt den lågstadieklass stora beundrarskaran.





Herrloppet blev en defileringsseger för Musti medan Happo-Matti tog en lika säker silverpeng. Den stora spänningen kom att handla om bronset, där Jussi Simula verkade ha greppet ända tills sista varvet då den på mellantider åkande Tero Similä kunde tvinga sig förbi i resultatlistan. Överlag kändes det inte helt lätt att följa med herrloppet med över 100 löpare på en ngra km lång bana. det blev ganska stimmigt i backen och att försöka hålla reda på var de olika löparna låg till överlag och på spåret med penna starlista och klocka blev nog att överge tämligen kvickt. I sådana här lopp är det nog skäl att stanna hemma om man vill ha blykoll på hur loppet utvecklar sig. Men som den skidnörd man är både hade jag både kvar och ät kakan eftersom jag kikade repris på loppet från Yleareena.

Lite offtopic. Man hade ett litet reportage om FM tävlingarna i Sportmagasinet veckan efter, filuringen must fick uttala sig om arrangemangen och sa på sin gångbara svenska att det enda som fattades under tävlingarna var möjligheten att betala med kronor som finns i hans hemtrakter i tornedalen.



Tyvärr kom inte vår nykrönta UVM prinsessa till startefter rövont av allt resande, men hon var iaf på plats och fick ta emot ärebetygelser av skidförbundet.



FSS-framgångarna uteblev väl överlag sett, för det krävs väl en topp 10 plats före man kan börja prata om god  nationell nivå, någon enskild åkare kanske gjorde bra lopp dock. Macke fick dock besök av autografskocken tack vare sitt sena startnummer. Eller vad vet jag kanske han var hett eftertraktat villebråd?

Blev en trenne dagars uttlykt förra veckoslutet till blåstens mecka aka Vörå, för att beskåda FM-tävlingarna i längd på det närmaste avstånd man lär få vara med om på en överskådlig framtid.

Fredag - Sprintstafett

Dethär var ju inte världens mest lyckade format, en massa kvallopp där insatserna va låga för de allra främsta. Det var ju bara när minkens första lag kvalade som man orkade engagera sig riktigt i utgången av någon av loppen. Sen var ju deltagarna på damsidan så få att det knappelunda berättigade till två kval då endast ett handfull lag föll bort.



Damfinalen blev ju sen en ganska kvickt avgjord historia när Saarinenskorna ångade på framme i täten. Lite intressant att Maija skidade så pass bra endå, kan inte påminna mig riktigt att hon skulle ha hållit så bra nationell standard som fallet var under fredag/lördag. Verkar ju vara så att en del faktiskt blir bättre efter att ha blivit mamma. Kanske löp med barnvagn vore något att införa i träningsprogrammet.



Herrstafetten var ju för mig personligen mest intressant iaf minkenlaget skulle lyckas ta medalj efter femte och fjräde plats åren innan. Ännu in i hälften av stafetten såg det inte totalt omöjligt ut men farten hade väl varit lite väl hög de första varven tydligen så placeringen sjönk till en slutlig sjundplats innan loppet var över. Dock utvecklades guldstriden till en episk kamp mellan främst Kouvola och Vuokattsi men med Jämsänkoski som stretig uppstickare. På sista sträckan blev det dock de två förstnämndas landslags män Ville och Musti som fick göra upp om saken. Ville tog hem spelet på de sista metrarna, vilket kanske varen aning överraskande? Det hade dock vart kul att höra eftersnacket främst från den munvige Musti som hittills nästan prenumerat på guld i diciplinen. 

Jahas nu har blogg aktivteten legat i träda en halvlång tid igen då, jag är inte den jämnaste av bloggare helt klart. Men det är säkert bättre att skriva när man har motivation än när man inte har det och ändå kränger ut något.

Förra veckoslutet var jag iaf på Skid-Fm i Vörå det ska jag försöka göra lite recap på samt sammanfatta lite annat i skidspårs svängen.

Jag tror detta inlägg avslutas här och får därmed fungera som ursäkt och "appetajzör" för framtiden.

Så fortsatt ynglingarnas VM i Otepää. Idag med den något mindre prestigefulla klassen under 23. Framförallt de unga norska världscuplaget var ju ej på plats.

På spinnsidan blev utdelningen förväntat god med en överlägsen seger för Kulta-Krista. Även Kerttu lyckades väl skapligt med en 9onde placering. Pojkvaskrarna var väl aningen mindre lyckosamma och fanns väl att finna på lägre halvan av startfältet. Därutöver har det väl  också tävlats i Nordisk Kombination idag, men där var resultaten så urusla att jag inte orkar kommentera eländet destomera. Den för mig helt okända grenen dambackhoppning har också genomförts, men inte här blev det någon större framgång men iaf en 17onde plats, om det var att vänta eller inte är jag helt oförmögen att bedömma.

Länk till resultatöversikt för den intersserade.

http://www.tehvandi.ee/njwsc/index.php?id=60

Krista på presskonferens (undrar om Wassbergtekniken är en gångbar term globalt?)



Jag hittade också en inför-loppet intervju med Krista.




Hoppas det märks att HTML kodningen blir lite bättre för var dag också xP som glad amatör på den fronten är det ju inte alltid det blir helt rätt från börja, eller slutet för den delen. Mest typ klipp o klistra blunda och hoppas på det bästa. Men nu sticker ju iaf inte bilderna och vidorna utanför "ramen" längre iaf.

Heh, bloggandet tenderar bli lite hackigt, blev väl 4 inlägg idag nudå och så var det väl någon vecka sen sist. Men nu fick jag den briljanta iden att göra en lite summerande post här för att lättare kunna organisera läsandet. (Min tanke går ju hela tiden till oöverträffade antalet läsare av denna blogg, host host...)

Blogginlägget  Thurisasz innehåller lite bilder och filmsnuttar samt en kort redorgörelse för keikkan jag var på 21.01.2010.

Otepää debrief är en liten sammanfattning av första dagens händelser under J/Uvm i Estland.

Vill man se något lite mera privat och läsa om mina strapatser i skidspåret kan man titta till DM

Sen kom väl min statsvetarsida fram lite när jag fann det nödvändigt att kommentera situationen i Egypten som jag så klart har stenkoll på ;P  Rise of the Pharaoes

Far i Frid!

random pic as illustration

Senaste fredag besökte jag det eminenta bandet Turisas miniturnes andra hållplast i seinäjokis rytmikorjaamo. De tre finlandsspelningarna var de ett led promotningen av det nya albumet "Stand up and Fight" som kommer att ges ut 24 Februari. Nästa hållplats för bandet är Mexico och en därpåföljande nordamerika och europa turne.



Nåväl, fast jag nu aktivt lyssnat på bandet sen deras förra skiva,"The Varangian Way" (2007) så har jag inte tidigare sett bandet live, dels på grund av att de inte spelar så ofta i Finland, dels att jag inte inte besökt så många festivaler och klubbar i södra finland. Nu var ju inte heller den här tidpunkten den bästa, tävling dagen efter, snöstorm i annalkande och inget resesällskap. Nåväl man får väl säga att det var värt det endå, ett lakoniskt "tämligen skaplig feelis" får besrkriva känslan när de drog igång, hur det ska tolkas överlämnar jag till eventuella läsare.



Före spelningen trodde jag att det enbart var nya låtar på setlist men så var inte fallet, ganska bra det kanske också eftesom stämningen blir högre med känt material, och de 4 nya låtarna fungerade som apptajsers för skivsläppet. Jag tror jag återkommer med låtrecensioner i ett senare inlägg, så det inte blir allt för spretigt. Nåjo vad kan vi säga om showen då?  Ny scenkläder för alla, reducerad warpaint på nettan i förmån för mer feminin sminkning, och så en ny (sessions?) bassist, som dock inte verkade vara den skarapste kniven i lådan. Han hade dock brutalast warpaint. Sen fick jag bevittna en första Wall of Death, (passande nog under Rex Regi Rebellis), även om jag deltog lite i Moshandet mesade jag ur denna med hopp om att klara mig helskinnad till morgondagens strapatser. Nu var den ju kanske inte så brutal då det var ett tjog teinin som clashade ihop men likväl..



Kom ju ihåg att ta med mig kameran denna gång men tyvärr så var ju batteriet inte laddat...  några kort och några kortare filmsnuttar fick jag iaf på "film".

det tog ju mig en lite tid att trixa in filmklippet så det får bli ett framtida projekt att få det att få rutan i vettig storlek. Kvalitet och längd finner man säkert bättre annorstädes på tuben men dessa har ju ett större värde för mig ;)

Först ut, One More, en såndär ölhävar sång.




Sen a portage to the Unknown, fan så fin lyrics även om den är lite lugnare.





Sist har vi en av de nya låtarna, den ytterligt cheesy Hunting Pirate, fick en moshen i ryggen mitt i så den blev ännu kortare.

Så har ju J- och U-Vm i de nordiska grenarna startat i Otepää. Första dagens skidevent gick mest i Norska favör med seger både i herr och damklass. I damklassen tapetserade norskorna hela pallen plus fjärde plats...  (känns som om norge alltid dominerar juniormästerskapen, störst stötteapparat månne?)

Lyckligtvis fick vi en finsk ljusglimt i och med brons i pojkarnas 10 km skate i form av Perttu Hyvärinen.

Här en intervju med killarna på pallen.

http://www.youtube.com/swf/l.swf?video_id=t7WLsbUAl1Q&autoplay=1

Ett urdrag av de finska resultaten.

Rank	Bib	FIS Code	Name	Year	Nation	Time	FIS Points
3	97	3180557	HYVARINEN Perttu	1991	FIN	24:22.7	44.69
20	89	3180571	LAHDEMAKI Sami	1992	FIN	25:18.9	75.80
24	53	3180766	OJANSIVU Antti	1993	FIN	25:26.3	79.89
25	33	3180614	HUHTA Jari	1991	FIN	25:33.5	83.88

13	60	3185343	SAAPUNKI Susanna	1992	FIN	14:31.6	74.49
15	87	3185265	PITKAENEN Marjaana	1991	FIN	14:33.3	76.13
21	62	3185311	GRUNDVALL Maria	1991	FIN	14:49.0	91.25
33	48	3185357	KAINULAINEN Anni	1992	FIN	15:04.6	106.27

Hela damklassens resulat
http://www.fis-ski.com/uk/604/610.html?sector=CC&raceid=17716

Och herr
http://www.fis-ski.com/uk/604/610.html?sector=CC&raceid=17717

Blev ju två tävlingar för undertecknad i helgen också, först på Lördag 15 jm kl. Det blev en väldigt bra fartfördelning för min del, öppnad lungt för att kunna hålla jämnt tempo, lyckades ju undvika att bli sist med två placeringars marginal tom denna gång. Ett steg framåt lika väl, jämfört med i Vörå veckan innan krympte avståndet till täten med någon minut, dock var ju banaprofilerna något olika.

Sen blev det en stafett också, måhända aningen överraskande. Fick skida 2a sträckan i Minken 2, tappade en del position men tyckte iaf att jag hängde med Kronan och Femman skapligt på andra delen av sträckan. Börjar så smått kännas som man faktiskt tävlar och inte bara masar sig runt spåret. Dock kommer ju faktum emot, att trots att formen stiger, hjälper det inte så oändligt mycket då grunden och därmed kapaciteten inte är upptränad i tillräcklig grad under sommaren och hösten. Såg ett passande citat angående detta häromdagen, har man bara tränat ordentligt under sommaren kommer nog formen förr eller senare också på vintern även om man kan få små bakslag. Tänker man tvärtom att man inte  tränat optimalt på sommaren ska man inte heller räkna me något på vintern, fast det säger ju iofs sig själv.

En annan positiv sak var ju att vallningen fungerade prickfritt jämfört med tidigare under säsongen, lite styvare skidor med mera fäste under lördagen då det mjuka underlaget var lite lömskt. På söndag var det så kallt att fästet inte blev något större problem,  minimifäste under det mjuka paret. Glidmässigt blev det väl toko på lör och vauhti på sön, ngn nogrannare analys är jag inte kapabel till xP

Sammanfattningsvis var detta de två bästa loppen hittills i år, återstår att se om formen börjar falla efter DM vilket varit fallet de två senaste åren. Eller om man lyckas få till en formtopp till FSSM på hemmaplan vilket är tanken iaf. Nästa veckoslut tar vi tävlingsledigt och kikar hur de stora pojkarna kör i Vörå FM.

Mja kanske en något missledande och rent felaktig rubrik, men det lät så katchigt så det fick stå ;)

Nåjoo vad jag tänkte kommentera var situationen i Egypten, där likande händelser som i Tunisien satt fart. Skillnaden är ju att då Tunisien är en tämligen liten spelare i området hör ju Egypten snarare till tungviktarna även om de kanske inte är lika profilstarka som under Nasser eller något sånt... Nåjo men en revolution i Egypten får i alla fall större symbolvärde runtomkring i både Mellanöstern och säkert också världen. Dock har väl han Hosni som styrt sen 80 talet lite mera pli i sin maktposition än motsvarnade i Tunisien.  Dock lär delar av hans familj ha flytt till London.

Man kan ju fråga sig om 2011 blir Mellan Österns 1989, dock finns det ju två möjlig utgångar utifrån det påståendet också. Antingen frigörelse från diktaturer som i östeuropa eller så ett blodigt nedslag av oppositionen a la Himmelska Fridens torg.  Om nu omstörtningen går i hand uppkommer nästan frågeställning, kan de krafter som iscensatt den också ta till vara förändringen. Lätt hänt är ju att en genuin folklig resning "kuppas" av någon ideologisk grupp. I egypten lär det vara sekulära socialistiska grupper som står bakom demonstrationerna, huruvida de kan unvika tillexempel att islamska fundamnetalister tar över i slutändan enligt mönster från Iran, får tiden utvisa.

Dock verkar det lite tyst i media om det hela, Egyptens ledning ska väl ha ett god realation till USA vilket kanske innbeär att man inte ser så blida ögon på protesterna?

Jahas vad har hänt sen förra uppdateringen nudå?

Om jag följer min programförklarings skulle jag typ bara snacka lite om Liberec sprintarna men jag tror jag ska kommentera min egen "karriär" lite.mÄven om det kanske går lite mot bloggens ursprungliga programförklaring.

Nåjo i torsdags var det 8 km skate på Öjberget i nydrivad snö, det gick erbarmligt. Glidet verkade dock okej trots en ganska klar åttonde och sista plats.  Det resultatet gav inte råg i ryggen för nästan tävling jag hade anmält mig till, 15km skiathlon i Vörå på FM-banan = uppför slalombacken :S

Nåjo, av någon anledning fick jag startplats i första led och stakade på ganska bra på platten men lugnade ner mig så småningom när backarna kom emot. Ingen ide att knäcka sig, typ. Slutligen utkristalliserades ett arriärgarde av mig och min ärke-nemisis Patrik Skog, det blev en episk holmgång i 15 km där båda hade sina starka och svaga sidor och taktiken blev tvungen att vara i perfekt skick. Trots ett misslyckat skidbyte, där en skidan lämnade kvar i depån när jag skullet sticka iväg, så lämnade avgörandet till sista varvet. Där blev det klart att jag hade sämre glid också på skate, att jag hade det på klassist var inte så oväntat då jag hade fått för mig att man måste ha världens bergsfäste på banan. Men med det i baktanke sket jag i att försöka göra ngt uppför slalom då jag antagligen skulle bli omblåst senare utför, utan satsade på att ligga i peesin ist. Det lyckades så till vida att ner på flacken var det ännu oavgjort, sen ballade jag mig lite i en kurva inne på stadion så att en lucka uppstod som jag inte förmådde täta längre. Sist och slutligen var jag ganska tam på upploppet så det ändrade kanske inte så mycket i sak.

 

Jahaaja, tror vi sätter punkt där för denna gång innan det blir någe längre.

Heh, ska passa på att spamma inlägg nu när man en gång är i farten.

Det var en stund sedan, men Poutiainen fick kliva högst upp på pallen idag. Det var glädjande (om än delad glädje), nu är det bara nordisk kombination kvar så har vi faft någon på pallen i de traditionella (individuella) vintersporterna. Dock sitter ju NOK lite närmare mitt hjärta än alpint.

http://svenska.yle.fi/nyheter/artikel.php?id=205485