Vörå FM - Dag tre
Och så var vi då inne på den sista tävlingsdagen, som väntat utkristalliserades medaljkandidaterna tidigt i damloppet men något oväntat var det Roponen som höll fart i en så hög takt att repet gick för det flesta redan under den klassika delen. Bara en oväntat defensiv Saarinen och en Sarasoja som fick släppa en lite lucka jyst före skidbyte lyckades hänga kvar. På fristilsdelen blev det sen en mindre oväntad episod när Ritu flög iväg mot ett väntat guld medan Saarinen lyckades hålla Sarasoja bakom sig trots en del problem med skatetekniken.
Herrloppet förblev spännande längre in, trots att Musti verkade ha avgjort halvvägs in på den klassiska delen tätklungan lyckades dock ta ifatt och med skatraketerna Lallukka i synnerhet men även Kattilakoski på inte allt för långt avstånd var upplägget inför skate delen tämligen raffinerat och spännande. Lallukka visade att det ovanligt bra klassiska prestationen inte berodde på något lyckokast utan formligen flög om och ifrån alla på skatedelen. Kastrullforsen var betydligt tamara och kom igång först mot de aldra sista varven. (Överlag måste det ha varit ganska kämpigt att ta slalombacken hela 8ggr :O). I kampen om silvret lyckades Musti revanchera sig från fredagen och dubbel bronsmedaljör blev Similä. Lari Lehtonen visade på lite taktisk okyla genom att spela bort sina chanser på ett ryck i sista backen som de andra endå rännde ikapp och om inmot stadion.
Fss prestationerna blev inte inte så framskjutna trots att diciplinen tidigare varit ganska framgångsrik, en 11 plats i damloppet var dock inte fy skam.
Överlag ska sägas att det var tyngre än väntat att följa med tävlingar från sidan, jag tyckte jag var väl så trött efter en dag i åskådarposition som efter en tävling. Särskilt efter tre dagar var man ganska urlakad, jag skyller även bloggträdan till viss del på detta. I alla fall att inte dessa tävlingsrapporter kom upp tidigare. Sen var nog min kamera underdimensionerad för denna uppgift, (mannen bakom linserna också men det behöver inte påpekas) så det mesta verkar lite avlägset på foto. Hoppas det går att urskilja något från fotona jag bifogade iaf. Väl mött och hoppas vi får se ett FM i Vörå igen om mindre än 50 år!
Vörå FM - Dag två
Lörda 29.1 - Normal distans
Jag blev lite halft försenad till damernas start men hann i alla fulla fall se favoriterna i den ökända slalombacken. En av få fördelar med sprintstafetten var ju att man i alla fall hade bra koll på åkarnas position hela tiden, på distansloppen blev det att söka en position och betrakta åkarna i en sekvens, vilket ju dock är mera av normen på skidtävlingar. Publiken favoritpostion kom att bli längsmed dragningen i slalombacken, vilket också säkert var det ställe där publikens hejjarop kunde göra mest nytta. Sen fick man ju lite motion av att gå upp också, surt var dock att det var aningen dåligt väder med rusk och blåst.
Damloppet blev en överraskningshistoria där Roponen lyckades knysa favorit-Aikku på gulder, 8 sek. blev margnialen vilket iaf tyder på bra form hos vinnaren. Råkade se när åkarna kom ut från mediautrymmet efter loppet och kunde noterat att medan aikku hastade bort fortast möjliga lämnade både Pirjo Muranen och Riitta-Liisa kvar och skrev autografer och var med på kort åt den lågstadieklass stora beundrarskaran.
Herrloppet blev en defileringsseger för Musti medan Happo-Matti tog en lika säker silverpeng. Den stora spänningen kom att handla om bronset, där Jussi Simula verkade ha greppet ända tills sista varvet då den på mellantider åkande Tero Similä kunde tvinga sig förbi i resultatlistan. Överlag kändes det inte helt lätt att följa med herrloppet med över 100 löpare på en ngra km lång bana. det blev ganska stimmigt i backen och att försöka hålla reda på var de olika löparna låg till överlag och på spåret med penna starlista och klocka blev nog att överge tämligen kvickt. I sådana här lopp är det nog skäl att stanna hemma om man vill ha blykoll på hur loppet utvecklar sig. Men som den skidnörd man är både hade jag både kvar och ät kakan eftersom jag kikade repris på loppet från Yleareena.
Lite offtopic. Man hade ett litet reportage om FM tävlingarna i Sportmagasinet veckan efter, filuringen must fick uttala sig om arrangemangen och sa på sin gångbara svenska att det enda som fattades under tävlingarna var möjligheten att betala med kronor som finns i hans hemtrakter i tornedalen.
Tyvärr kom inte vår nykrönta UVM prinsessa till startefter rövont av allt resande, men hon var iaf på plats och fick ta emot ärebetygelser av skidförbundet.
FSS-framgångarna uteblev väl överlag sett, för det krävs väl en topp 10 plats före man kan börja prata om god nationell nivå, någon enskild åkare kanske gjorde bra lopp dock. Macke fick dock besök av autografskocken tack vare sitt sena startnummer. Eller vad vet jag kanske han var hett eftertraktat villebråd?
Jag blev lite halft försenad till damernas start men hann i alla fulla fall se favoriterna i den ökända slalombacken. En av få fördelar med sprintstafetten var ju att man i alla fall hade bra koll på åkarnas position hela tiden, på distansloppen blev det att söka en position och betrakta åkarna i en sekvens, vilket ju dock är mera av normen på skidtävlingar. Publiken favoritpostion kom att bli längsmed dragningen i slalombacken, vilket också säkert var det ställe där publikens hejjarop kunde göra mest nytta. Sen fick man ju lite motion av att gå upp också, surt var dock att det var aningen dåligt väder med rusk och blåst.
Damloppet blev en överraskningshistoria där Roponen lyckades knysa favorit-Aikku på gulder, 8 sek. blev margnialen vilket iaf tyder på bra form hos vinnaren. Råkade se när åkarna kom ut från mediautrymmet efter loppet och kunde noterat att medan aikku hastade bort fortast möjliga lämnade både Pirjo Muranen och Riitta-Liisa kvar och skrev autografer och var med på kort åt den lågstadieklass stora beundrarskaran.
Herrloppet blev en defileringsseger för Musti medan Happo-Matti tog en lika säker silverpeng. Den stora spänningen kom att handla om bronset, där Jussi Simula verkade ha greppet ända tills sista varvet då den på mellantider åkande Tero Similä kunde tvinga sig förbi i resultatlistan. Överlag kändes det inte helt lätt att följa med herrloppet med över 100 löpare på en ngra km lång bana. det blev ganska stimmigt i backen och att försöka hålla reda på var de olika löparna låg till överlag och på spåret med penna starlista och klocka blev nog att överge tämligen kvickt. I sådana här lopp är det nog skäl att stanna hemma om man vill ha blykoll på hur loppet utvecklar sig. Men som den skidnörd man är både hade jag både kvar och ät kakan eftersom jag kikade repris på loppet från Yleareena.
Lite offtopic. Man hade ett litet reportage om FM tävlingarna i Sportmagasinet veckan efter, filuringen must fick uttala sig om arrangemangen och sa på sin gångbara svenska att det enda som fattades under tävlingarna var möjligheten att betala med kronor som finns i hans hemtrakter i tornedalen.
Tyvärr kom inte vår nykrönta UVM prinsessa till startefter rövont av allt resande, men hon var iaf på plats och fick ta emot ärebetygelser av skidförbundet.
FSS-framgångarna uteblev väl överlag sett, för det krävs väl en topp 10 plats före man kan börja prata om god nationell nivå, någon enskild åkare kanske gjorde bra lopp dock. Macke fick dock besök av autografskocken tack vare sitt sena startnummer. Eller vad vet jag kanske han var hett eftertraktat villebråd?
Vörå FM - Dag ett
Blev en trenne dagars uttlykt förra veckoslutet till blåstens mecka aka Vörå, för att beskåda FM-tävlingarna i längd på det närmaste avstånd man lär få vara med om på en överskådlig framtid.
Fredag - Sprintstafett
Dethär var ju inte världens mest lyckade format, en massa kvallopp där insatserna va låga för de allra främsta. Det var ju bara när minkens första lag kvalade som man orkade engagera sig riktigt i utgången av någon av loppen. Sen var ju deltagarna på damsidan så få att det knappelunda berättigade till två kval då endast ett handfull lag föll bort.
Damfinalen blev ju sen en ganska kvickt avgjord historia när Saarinenskorna ångade på framme i täten. Lite intressant att Maija skidade så pass bra endå, kan inte påminna mig riktigt att hon skulle ha hållit så bra nationell standard som fallet var under fredag/lördag. Verkar ju vara så att en del faktiskt blir bättre efter att ha blivit mamma. Kanske löp med barnvagn vore något att införa i träningsprogrammet.
Herrstafetten var ju för mig personligen mest intressant iaf minkenlaget skulle lyckas ta medalj efter femte och fjräde plats åren innan. Ännu in i hälften av stafetten såg det inte totalt omöjligt ut men farten hade väl varit lite väl hög de första varven tydligen så placeringen sjönk till en slutlig sjundplats innan loppet var över. Dock utvecklades guldstriden till en episk kamp mellan främst Kouvola och Vuokattsi men med Jämsänkoski som stretig uppstickare. På sista sträckan blev det dock de två förstnämndas landslags män Ville och Musti som fick göra upp om saken. Ville tog hem spelet på de sista metrarna, vilket kanske varen aning överraskande? Det hade dock vart kul att höra eftersnacket främst från den munvige Musti som hittills nästan prenumerat på guld i diciplinen.
Fredag - Sprintstafett
Dethär var ju inte världens mest lyckade format, en massa kvallopp där insatserna va låga för de allra främsta. Det var ju bara när minkens första lag kvalade som man orkade engagera sig riktigt i utgången av någon av loppen. Sen var ju deltagarna på damsidan så få att det knappelunda berättigade till två kval då endast ett handfull lag föll bort.
Damfinalen blev ju sen en ganska kvickt avgjord historia när Saarinenskorna ångade på framme i täten. Lite intressant att Maija skidade så pass bra endå, kan inte påminna mig riktigt att hon skulle ha hållit så bra nationell standard som fallet var under fredag/lördag. Verkar ju vara så att en del faktiskt blir bättre efter att ha blivit mamma. Kanske löp med barnvagn vore något att införa i träningsprogrammet.
Herrstafetten var ju för mig personligen mest intressant iaf minkenlaget skulle lyckas ta medalj efter femte och fjräde plats åren innan. Ännu in i hälften av stafetten såg det inte totalt omöjligt ut men farten hade väl varit lite väl hög de första varven tydligen så placeringen sjönk till en slutlig sjundplats innan loppet var över. Dock utvecklades guldstriden till en episk kamp mellan främst Kouvola och Vuokattsi men med Jämsänkoski som stretig uppstickare. På sista sträckan blev det dock de två förstnämndas landslags män Ville och Musti som fick göra upp om saken. Ville tog hem spelet på de sista metrarna, vilket kanske varen aning överraskande? Det hade dock vart kul att höra eftersnacket främst från den munvige Musti som hittills nästan prenumerat på guld i diciplinen.
Otteppaeae - dag 2
Så fortsatt ynglingarnas VM i Otepää. Idag med den något mindre prestigefulla klassen under 23. Framförallt de unga norska världscuplaget var ju ej på plats.
På spinnsidan blev utdelningen förväntat god med en överlägsen seger för Kulta-Krista. Även Kerttu lyckades väl skapligt med en 9onde placering. Pojkvaskrarna var väl aningen mindre lyckosamma och fanns väl att finna på lägre halvan av startfältet. Därutöver har det väl också tävlats i Nordisk Kombination idag, men där var resultaten så urusla att jag inte orkar kommentera eländet destomera. Den för mig helt okända grenen dambackhoppning har också genomförts, men inte här blev det någon större framgång men iaf en 17onde plats, om det var att vänta eller inte är jag helt oförmögen att bedömma.
Länk till resultatöversikt för den intersserade.
http://www.tehvandi.ee/njwsc/index.php?id=60
Krista på presskonferens (undrar om Wassbergtekniken är en gångbar term globalt?)
Jag hittade också en inför-loppet intervju med Krista.
Hoppas det märks att HTML kodningen blir lite bättre för var dag också xP som glad amatör på den fronten är det ju inte alltid det blir helt rätt från börja, eller slutet för den delen. Mest typ klipp o klistra blunda och hoppas på det bästa. Men nu sticker ju iaf inte bilderna och vidorna utanför "ramen" längre iaf.
Otepää debrief
Så har ju J- och U-Vm i de nordiska grenarna startat i Otepää. Första dagens skidevent gick mest i Norska favör med seger både i herr och damklass. I damklassen tapetserade norskorna hela pallen plus fjärde plats... (känns som om norge alltid dominerar juniormästerskapen, störst stötteapparat månne?)
Lyckligtvis fick vi en finsk ljusglimt i och med brons i pojkarnas 10 km skate i form av Perttu Hyvärinen.
Här en intervju med killarna på pallen.
http://www.youtube.com/swf/l.swf?video_id=t7WLsbUAl1Q&autoplay=1
Ett urdrag av de finska resultaten.
| Rank | Bib | FIS Code | Name | Year | Nation | Time | FIS Points |
| 3 | 97 | 3180557 | HYVARINEN Perttu | 1991 | FIN | 24:22.7 | 44.69 |
| 20 | 89 | 3180571 | LAHDEMAKI Sami | 1992 | FIN | 25:18.9 | 75.80 |
| 24 | 53 | 3180766 | OJANSIVU Antti | 1993 | FIN | 25:26.3 | 79.89 |
| 25 | 33 | 3180614 | HUHTA Jari | 1991 | FIN | 25:33.5 | 83.88 |
| 13 | 60 | 3185343 | SAAPUNKI Susanna | 1992 | FIN | 14:31.6 | 74.49 |
| 15 | 87 | 3185265 | PITKAENEN Marjaana | 1991 | FIN | 14:33.3 | 76.13 |
| 21 | 62 | 3185311 | GRUNDVALL Maria | 1991 | FIN | 14:49.0 | 91.25 |
| 33 | 48 | 3185357 | KAINULAINEN Anni | 1992 | FIN | 15:04.6 | 106.27 |
Hela damklassens resulat
http://www.fis-ski.com/uk/604/610.html?sector=CC&raceid=17716
Och herr
http://www.fis-ski.com/uk/604/610.html?sector=CC&raceid=17717
Vinst i pisten!
Heh, ska passa på att spamma inlägg nu när man en gång är i farten.
Det var en stund sedan, men Poutiainen fick kliva högst upp på pallen idag. Det var glädjande (om än delad glädje), nu är det bara nordisk kombination kvar så har vi faft någon på pallen i de traditionella (individuella) vintersporterna. Dock sitter ju NOK lite närmare mitt hjärta än alpint.
http://svenska.yle.fi/nyheter/artikel.php?id=205485
Det var en stund sedan, men Poutiainen fick kliva högst upp på pallen idag. Det var glädjande (om än delad glädje), nu är det bara nordisk kombination kvar så har vi faft någon på pallen i de traditionella (individuella) vintersporterna. Dock sitter ju NOK lite närmare mitt hjärta än alpint.
http://svenska.yle.fi/nyheter/artikel.php?id=205485
Tour de Ski "sum up"
Det var egentligen orsaken till att jag tog mig bloggen till minnes igen, nämligen ett sportevenmang på skidor som engagerar (mig iaf). Det hade ju egentligen tänkt börjar redan förra hösten och jag vet inte hur länge namnet varit regrisrerat, under OS var det nära igen att ta fart men jag är lite lam att sätta igång me de mesta så detta blev inget undantag. Men nu under Tour de Ski kröp återigen hungern efter att vara krönikör fram, även om nu själva evenmanget är slut kanske man kan summera lite istället då man har tid och inte är allt för inne i bubblan som jag tenderar bli i dylika fall. Man kan ju ta det som en mjukstart inför VM om inte annat.
Jaha, var börjar man då? En hederlig lista med lite kommentarer får väl anses lämplig.
Vi börjar på damsidan, pallplatserna först.
1) Kowaltjuk som vinnare i damklassen var väl ingen överraskning i Björgens frånvaro, snarare att blev det aningen jämnare än man kunde förutspå de två första dagarna. det var väl främst de två skateloppen under etapp 5 och 6 som vållade lite problem.
2) Johaugs tour räddades av en 3e sista bra sträcka, en nästsista "crazy good" sträcka och en sista helt i hästväg. Inför sista sa hon att det går att ta igen 1 minut, men när man tar in redan på platten och kör ikapp polskan med 2 min är det nog något utöver det vanliga. Men så verkar ju hon som byggd för alpe cermis etappen också.
3) Longa. EN liten överraskning, bra jämn form och starkare än vanligt i skate.
Sådär, över till de finska tjejjerna, vi koncetrerar oss på de som tog sig imål.
8) Lähteenmäki. Denna tour får vi förhoppningsvis komma ihåg som början till hennes march mot stjärnorna. Speciellt den första masstarten var inponerande, överlag också väldigt jämnt preseterat för att vara så ung. Bara en vallnings miss tog ner helhetsintrycket en aning. Hoppas på skadefria och friska träningsår framöver så har vi en världstjärna inom något år med lite tur.
11) Roponen. Skidade ganska jämnt men utan att glänsa, hävdar att formen är bättre än för ett år sen, svårt att dra den slutsatsen av resultaten dock. Vi får hoppas det lossnar mot Oslo, men det brukar inte riktigt lyckas för mamman som kanske börjar ha sina bästa år bakom sig.
13) Aikku, mycket upp och ned. Varvade topplopp i klassiskt med katastrofer i skate. Mycket förklaras väl av olyckan tidigare på säsongen, och hon verkar hoppfull inför Oslo. Troligtvis vårt största medaljhopp när allt kommer omkring på en individuelldistans på damsidan.
18) Sarasoja, harvar på i mellanskiktet, verkar inte ha utvecklats något från ifjol.
Så över till gubbarna.
1) Cologna. Här såg vi majestätisk åkning, jag tror man kan jämföra hans skidåkning med Alain Prosts F1körning. Ekonomiskt, snabbt och kalkylerande, riskmimimering. Där Kowaltjuk bara har en växel att köra på kan Cologna lägga upp loppen mycket bättre och taktikera i fältet. Han var väl inte snabbast på någon sträcka, men det behövdes inte heller. Även om han är den just nu jämnstarkast är det dock ingen garanti för framgångar i vm. Norhthug verkar börja hitta formen och Baur visade att gammal är äldst uppför Final Climb.
2) Northug. detta måste vara det närmaste rockstjärna man kommer i skidvärlden, fiser han så drevar tidningarna om det. Han kom ganska kritiserad till touren och startade inte heller särskilt bra men formen verkade börja skärpa till sig på slutet. Även om jag inte riktigt vill gå så långt som Sverker i sin skidblogg http://sverkersskidblogg.blogspot.com/2011/01/kallas-moraliska-seger-och-vafflorna.html
" denne Northug. Denna överjordiska skidåkning som när som helst drabbar oss nästan som ett gudomligt ingripande. De som anmärker på att han inte gör detta varje gång borde betänka konsekvenserna av sitt uttalande: om han gjorde det alltid, som en maskin, skulle all tävlingsverksamhet förlora sin mening. De gudar vi vill skall nedstiga bland oss måste också vara människor. Annars bör de stanna i sin himmel. Jag gillar Northug jordisk."
tycker jag han beskriver något av den känsla man kan få då Northug är i form, vissa har väl lite svårt med hans uttalanden men det tror jag man kan lasta slaskpressen för i stor del.
3) Bauer, gamlingen sliter hårt med att inte kunna utmana på spurter och sprinter, och när han har dåliga skidor på nästsista favoritdistansen är det inte dukat för seger i alla fall. Men under sista etappen såg vi i alla fall vad han går för i bästa fall.
De finska herrarna behagade inte komma imål, positivt var väl iaf den första masstarten samt Heikkinens vinst. Vi får hoppas formen stiger fram til VM men lite knapert verkar det.
Den största snackisen förutom Cirkus Northug var väl vallningshelvetet på sista dagen. Både Sverige och Finland verkade ha missat en del främst de förstnämnda, medan våra norska grannar verkade ha vanvettigt bra skidor i den två sista dagarnas våtföre. Och alltid lika lustigt, när folk som inte annars följer med idrotten så hårt kanske börjar skrika om hela vallateamets avgång efter en fadäs. Nåjoo... kanske vi tar och avrundar där.
//aku
Jaha, var börjar man då? En hederlig lista med lite kommentarer får väl anses lämplig.
Vi börjar på damsidan, pallplatserna först.
1) Kowaltjuk som vinnare i damklassen var väl ingen överraskning i Björgens frånvaro, snarare att blev det aningen jämnare än man kunde förutspå de två första dagarna. det var väl främst de två skateloppen under etapp 5 och 6 som vållade lite problem.
2) Johaugs tour räddades av en 3e sista bra sträcka, en nästsista "crazy good" sträcka och en sista helt i hästväg. Inför sista sa hon att det går att ta igen 1 minut, men när man tar in redan på platten och kör ikapp polskan med 2 min är det nog något utöver det vanliga. Men så verkar ju hon som byggd för alpe cermis etappen också.
3) Longa. EN liten överraskning, bra jämn form och starkare än vanligt i skate.
Sådär, över till de finska tjejjerna, vi koncetrerar oss på de som tog sig imål.
8) Lähteenmäki. Denna tour får vi förhoppningsvis komma ihåg som början till hennes march mot stjärnorna. Speciellt den första masstarten var inponerande, överlag också väldigt jämnt preseterat för att vara så ung. Bara en vallnings miss tog ner helhetsintrycket en aning. Hoppas på skadefria och friska träningsår framöver så har vi en världstjärna inom något år med lite tur.
11) Roponen. Skidade ganska jämnt men utan att glänsa, hävdar att formen är bättre än för ett år sen, svårt att dra den slutsatsen av resultaten dock. Vi får hoppas det lossnar mot Oslo, men det brukar inte riktigt lyckas för mamman som kanske börjar ha sina bästa år bakom sig.
13) Aikku, mycket upp och ned. Varvade topplopp i klassiskt med katastrofer i skate. Mycket förklaras väl av olyckan tidigare på säsongen, och hon verkar hoppfull inför Oslo. Troligtvis vårt största medaljhopp när allt kommer omkring på en individuelldistans på damsidan.
18) Sarasoja, harvar på i mellanskiktet, verkar inte ha utvecklats något från ifjol.
Så över till gubbarna.
1) Cologna. Här såg vi majestätisk åkning, jag tror man kan jämföra hans skidåkning med Alain Prosts F1körning. Ekonomiskt, snabbt och kalkylerande, riskmimimering. Där Kowaltjuk bara har en växel att köra på kan Cologna lägga upp loppen mycket bättre och taktikera i fältet. Han var väl inte snabbast på någon sträcka, men det behövdes inte heller. Även om han är den just nu jämnstarkast är det dock ingen garanti för framgångar i vm. Norhthug verkar börja hitta formen och Baur visade att gammal är äldst uppför Final Climb.
2) Northug. detta måste vara det närmaste rockstjärna man kommer i skidvärlden, fiser han så drevar tidningarna om det. Han kom ganska kritiserad till touren och startade inte heller särskilt bra men formen verkade börja skärpa till sig på slutet. Även om jag inte riktigt vill gå så långt som Sverker i sin skidblogg http://sverkersskidblogg.blogspot.com/2011/01/kallas-moraliska-seger-och-vafflorna.html
" denne Northug. Denna överjordiska skidåkning som när som helst drabbar oss nästan som ett gudomligt ingripande. De som anmärker på att han inte gör detta varje gång borde betänka konsekvenserna av sitt uttalande: om han gjorde det alltid, som en maskin, skulle all tävlingsverksamhet förlora sin mening. De gudar vi vill skall nedstiga bland oss måste också vara människor. Annars bör de stanna i sin himmel. Jag gillar Northug jordisk."
tycker jag han beskriver något av den känsla man kan få då Northug är i form, vissa har väl lite svårt med hans uttalanden men det tror jag man kan lasta slaskpressen för i stor del.
3) Bauer, gamlingen sliter hårt med att inte kunna utmana på spurter och sprinter, och när han har dåliga skidor på nästsista favoritdistansen är det inte dukat för seger i alla fall. Men under sista etappen såg vi i alla fall vad han går för i bästa fall.
De finska herrarna behagade inte komma imål, positivt var väl iaf den första masstarten samt Heikkinens vinst. Vi får hoppas formen stiger fram til VM men lite knapert verkar det.
Den största snackisen förutom Cirkus Northug var väl vallningshelvetet på sista dagen. Både Sverige och Finland verkade ha missat en del främst de förstnämnda, medan våra norska grannar verkade ha vanvettigt bra skidor i den två sista dagarnas våtföre. Och alltid lika lustigt, när folk som inte annars följer med idrotten så hårt kanske börjar skrika om hela vallateamets avgång efter en fadäs. Nåjoo... kanske vi tar och avrundar där.
//aku
