Vörå FM - Dag två
Lörda 29.1 - Normal distans
Jag blev lite halft försenad till damernas start men hann i alla fulla fall se favoriterna i den ökända slalombacken. En av få fördelar med sprintstafetten var ju att man i alla fall hade bra koll på åkarnas position hela tiden, på distansloppen blev det att söka en position och betrakta åkarna i en sekvens, vilket ju dock är mera av normen på skidtävlingar. Publiken favoritpostion kom att bli längsmed dragningen i slalombacken, vilket också säkert var det ställe där publikens hejjarop kunde göra mest nytta. Sen fick man ju lite motion av att gå upp också, surt var dock att det var aningen dåligt väder med rusk och blåst.
Damloppet blev en överraskningshistoria där Roponen lyckades knysa favorit-Aikku på gulder, 8 sek. blev margnialen vilket iaf tyder på bra form hos vinnaren. Råkade se när åkarna kom ut från mediautrymmet efter loppet och kunde noterat att medan aikku hastade bort fortast möjliga lämnade både Pirjo Muranen och Riitta-Liisa kvar och skrev autografer och var med på kort åt den lågstadieklass stora beundrarskaran.
Herrloppet blev en defileringsseger för Musti medan Happo-Matti tog en lika säker silverpeng. Den stora spänningen kom att handla om bronset, där Jussi Simula verkade ha greppet ända tills sista varvet då den på mellantider åkande Tero Similä kunde tvinga sig förbi i resultatlistan. Överlag kändes det inte helt lätt att följa med herrloppet med över 100 löpare på en ngra km lång bana. det blev ganska stimmigt i backen och att försöka hålla reda på var de olika löparna låg till överlag och på spåret med penna starlista och klocka blev nog att överge tämligen kvickt. I sådana här lopp är det nog skäl att stanna hemma om man vill ha blykoll på hur loppet utvecklar sig. Men som den skidnörd man är både hade jag både kvar och ät kakan eftersom jag kikade repris på loppet från Yleareena.
Lite offtopic. Man hade ett litet reportage om FM tävlingarna i Sportmagasinet veckan efter, filuringen must fick uttala sig om arrangemangen och sa på sin gångbara svenska att det enda som fattades under tävlingarna var möjligheten att betala med kronor som finns i hans hemtrakter i tornedalen.
Tyvärr kom inte vår nykrönta UVM prinsessa till startefter rövont av allt resande, men hon var iaf på plats och fick ta emot ärebetygelser av skidförbundet.
FSS-framgångarna uteblev väl överlag sett, för det krävs väl en topp 10 plats före man kan börja prata om god nationell nivå, någon enskild åkare kanske gjorde bra lopp dock. Macke fick dock besök av autografskocken tack vare sitt sena startnummer. Eller vad vet jag kanske han var hett eftertraktat villebråd?
Jag blev lite halft försenad till damernas start men hann i alla fulla fall se favoriterna i den ökända slalombacken. En av få fördelar med sprintstafetten var ju att man i alla fall hade bra koll på åkarnas position hela tiden, på distansloppen blev det att söka en position och betrakta åkarna i en sekvens, vilket ju dock är mera av normen på skidtävlingar. Publiken favoritpostion kom att bli längsmed dragningen i slalombacken, vilket också säkert var det ställe där publikens hejjarop kunde göra mest nytta. Sen fick man ju lite motion av att gå upp också, surt var dock att det var aningen dåligt väder med rusk och blåst.
Damloppet blev en överraskningshistoria där Roponen lyckades knysa favorit-Aikku på gulder, 8 sek. blev margnialen vilket iaf tyder på bra form hos vinnaren. Råkade se när åkarna kom ut från mediautrymmet efter loppet och kunde noterat att medan aikku hastade bort fortast möjliga lämnade både Pirjo Muranen och Riitta-Liisa kvar och skrev autografer och var med på kort åt den lågstadieklass stora beundrarskaran.
Herrloppet blev en defileringsseger för Musti medan Happo-Matti tog en lika säker silverpeng. Den stora spänningen kom att handla om bronset, där Jussi Simula verkade ha greppet ända tills sista varvet då den på mellantider åkande Tero Similä kunde tvinga sig förbi i resultatlistan. Överlag kändes det inte helt lätt att följa med herrloppet med över 100 löpare på en ngra km lång bana. det blev ganska stimmigt i backen och att försöka hålla reda på var de olika löparna låg till överlag och på spåret med penna starlista och klocka blev nog att överge tämligen kvickt. I sådana här lopp är det nog skäl att stanna hemma om man vill ha blykoll på hur loppet utvecklar sig. Men som den skidnörd man är både hade jag både kvar och ät kakan eftersom jag kikade repris på loppet från Yleareena.
Lite offtopic. Man hade ett litet reportage om FM tävlingarna i Sportmagasinet veckan efter, filuringen must fick uttala sig om arrangemangen och sa på sin gångbara svenska att det enda som fattades under tävlingarna var möjligheten att betala med kronor som finns i hans hemtrakter i tornedalen.
Tyvärr kom inte vår nykrönta UVM prinsessa till startefter rövont av allt resande, men hon var iaf på plats och fick ta emot ärebetygelser av skidförbundet.
FSS-framgångarna uteblev väl överlag sett, för det krävs väl en topp 10 plats före man kan börja prata om god nationell nivå, någon enskild åkare kanske gjorde bra lopp dock. Macke fick dock besök av autografskocken tack vare sitt sena startnummer. Eller vad vet jag kanske han var hett eftertraktat villebråd?
Kommentarer
Trackback
