Tahrir Square Revolution

Var ju redan ganska länge sen jag först skrev om demonstrationerna i Egypten. Och de har både hunnit växa i styrka och avta sendan dess. Som mest lär väl runt en miljon demonstrerat mot regimen. Dock verkar världssamfundet och militären i landet ha tillräckligt med förtroende för Mubarak för att denne inte skall känna sig överdrivet hotat av ens skränande skock som tagit det i rubriken nämnda torg till sitt fäste och symbol för "resningen".



Fast i dagens mediavärld är det nog lite som så att man inte kan tro att en revolution ska pågå i tre över tre veckor och kunna ha världens fokus på sig. Att som jag gjorde daligen kolla Al-Jazeeras livestream går ju an för en stund men nog hittar man annat att fästa intresset på om det går för länge i samm hjulspår. Detta verkar regimen ha förstått och genom en del kosmetiska ändringar i styret och löften om mera framöver tagit spetsen av den största ursinnet samt kastat in lite bråkmakare för att skapa kaos har de lyckats köpa så pass mycket tid att det i nuläget inte verkar som om någon större förändring kan åstadkommas. Sannolikt är (relativt) fredliga demonstrationer ett för trubbigt vapen för att komma åt Mubarak och dennes anhängare, en stormning av något regeringspalats eller dylikt är väl vad som krävs men dit är man varken beredd eller kapabel att gå.

width=



Mycket av den västerländska debatten har ju kommit att handla om vilken roll det Muslimska Brödraskapet kan komma att få i en eventuell post-mubarakiskt Egypten. Vissa hävdar de kommer att grunda en talibanstat med sharialagstiftning medan andra tror att de kan jämföras med kristdemokraterna i våra länder och troligen skulle likna Turkiet mera än Iran eller Pakistan. Själv har de ju tydligen offciellt hävdat att de inte är ute efter presidentposten men det är ju svårt att säga vad som är image och vad som är deras agenda.


Rise of the Pharaoes

Mja kanske en något missledande och rent felaktig rubrik, men det lät så katchigt så det fick stå ;)

Nåjoo vad jag tänkte kommentera var situationen i Egypten, där likande händelser som i Tunisien satt fart. Skillnaden är ju att då Tunisien är en tämligen liten spelare i området hör ju Egypten snarare till tungviktarna även om de kanske inte är lika profilstarka som under Nasser eller något sånt... Nåjo men en revolution i Egypten får i alla fall större symbolvärde runtomkring i både Mellanöstern och säkert också världen. Dock har väl han Hosni som styrt sen 80 talet lite mera pli i sin maktposition än motsvarnade i Tunisien.  Dock lär delar av hans familj ha flytt till London.

Man kan ju fråga sig om 2011 blir Mellan Österns 1989, dock finns det ju två möjlig utgångar utifrån det påståendet också. Antingen frigörelse från diktaturer som i östeuropa eller så ett blodigt nedslag av oppositionen a la Himmelska Fridens torg.  Om nu omstörtningen går i hand uppkommer nästan frågeställning, kan de krafter som iscensatt den också ta till vara förändringen. Lätt hänt är ju att en genuin folklig resning "kuppas" av någon ideologisk grupp. I egypten lär det vara sekulära socialistiska grupper som står bakom demonstrationerna, huruvida de kan unvika tillexempel att islamska fundamnetalister tar över i slutändan enligt mönster från Iran, får tiden utvisa.

Dock verkar det lite tyst i media om det hela, Egyptens ledning ska väl ha ett god realation till USA vilket kanske innbeär att man inte ser så blida ögon på protesterna?


RSS 2.0