akukonstaterar

Råkade hitta ett nytt bra "band" eller vad man ska kalla det häromveckan, när det råkade dyka upp i en youtube playlist. Fast om det är ett band är lite frågan om, läser man vad som står på Wikipedia så benämns dom "företag som producerar musik". Så även om de råkar ha ut en skiva för allmän inhandling, så är väl deras marknadside att skapa musik som går att sälja direkt till företag som behöver bombastisk musik till  typ film och speltrailrar. En sak som skiljer deras låtar ganska mycket från övriga musik i denna "genre" eller vad jag är van med iaf är att låtarna är ganska korta, just och just två minuter i flera fall.  Enligt creditsen på deras hemsida verkar de vara framgångsrika i sitt koncept eftersom att jag tycker att var och varannan blockbuster film de senaste åren är listade. En av kommentarerna jag såg i på Youtube som kan ge en hint om hur det låter var "This song was played when Chuck Norris was born" Ifrågavarande klipp var det första jag hörde och kan avlyssnas här under.

Slänger in ett klipp till bara för sakens skull, det här har mest lyssningar på Utuben och är den som kanske fastnat bäst i mitt öra. Ursäkta för repost från wallen :P

Det får bli några rader om mitt eget skidande också ikväll. Men lite annat aktuellt först, bara för att ta det i kronlogisk ordning.

Nämnas bör ju också att det varit den årliga idrottsgalan i stjärnhallen 28.1. Där de två första landskapstafettlagen fick priser, samt fm medaljörerna. Friidrottarna tog annars de mesta av de individulla priserna medan Innebandyn lagditon.

Sådär tillbaka till topic. De senaste två veckorna har jag försökt träna för att få någon slags formtopp mot FSSM på hemmaplan. Rent konkret betydde det en tyngre vecka efter DM med en helg utan tävlingar samt, att lätta på belastningen lite vart efter fram emot målet. Det låter lite pretentiöst när det nu inte är några större träningsvolymer det rör sig om, men jag tror nog att dett ger bättre resultat än att bara nöta samma fram och tillbaka.


Nåväl, på söndag 6.2 var det dags för Gamlakarlebyspelen (min födelsedag för den delen, som jag valde att ladda upp lite oortodoxt med att vara sjaffis på pubrundan pömpöm-nettis-melojden till 3 på natten), var jag vill minnas att det gick ganska bra sist jag tävlade. Vilket dock var en tid sen, 2005 om jag inte missminner mig. Om tävlingen som i tiderna var en mycket större tilldragelse, närmast under världscups status skulle jag säga iom att övrig nordiska toppåkare brukade kunna infinna sig, hörde jag två historier om  under veckoslutet. Den första av min faffa som på år 1950 deltog i loppet under H16. Resan dit var väl det mest slående. Först busstur från Markby till Kovjoki och sen vidare med tåg till Kokkola. En annan anekdot om resande till tävlingarna fick jag också höra, tydligen skall ett par ryskor för något decennium skidat till tävlingarna från moderlandet längs dikesrenen.  Det var tider det...

Över till det egna tävlandet, för det första var ju föret trögt, bana ganska krävande och gubben i svag form. Utifrån de förutsättningarna var resultatet både placerings och tidsmässigt ganska lyckad även om skatingen på plattmark lämnade en del övrigt att önska. Om vi räknar bort den överlägsna veteranen Kuisma Taipale var avståndet till de övriga i mindre laget jämfört med tidigare tävlingar. Jag har börjat kunna lägga sistaplatsen bakom mig också. Hela FYRA stycken bakom mig denna gång, hehe...

Miehet 10 km V
1. Kuisma Taipale Vetelin Urheilijat 25.41
3. Staffan Roslund IF Minken 27.16
4. Robin Eriksson IF Minken 27.22
5. Tuomas Myllykoski Nakkilan Vire 27.23
6. Tobias Nybäck IF Minken 27.57
7. Jonas Skog IK Kronan 28.26
8. Sören Östman IK Falken 28.44
9. Janne Huhtala Ykspihlajan Reima 29.01
10. Johnny Sjölind IK Kronan 29.11
11. Alexander Haga IF Brahe 29.29
12. Magnus Nyman IF Minken 29.44
13. Toni Ojajärvi Pietarsaaren Hiihtäjät 29.46
14. Mikko Peltokangas Toholammin Urheilijat 29.59
15. Patrik Skog IK Kronan 30.43
16. Joakim Björklind Gamlakarleby IF 31.40

Överlag var det väl ett bra genrep sådär formmässigt, men lite oroväckande att plattlands skejtandet inte flöt bättre med tanke på den ganska lätta bansträkcningen på FSSM. Positivt var dock de ny minkendräkterna som känns mera smidiga än föregångarna, hoppas man tål i dom då också bara, samt att de ger en extra skjuts i spåret. Har inge bild på de atm men designen kan beskådas här

En dryg vecka senare på lördagen var det test av sprintbana och masstalko på pälsmässan. Sprintträningen deltog jag inte i pga dyngsrytmen men talkot deltogs i men full fläng, ganska kul endå att få det att funka med så många som hjälps åt. Min störst uppgift var att plocka ut en del av de 500 stolarna som krävdes. Sen blev det lite annat nakki också, tex bära in spritförrådet som enligt ryktet gick lös på någon tonni.

 

Var ju redan ganska länge sen jag först skrev om demonstrationerna i Egypten. Och de har både hunnit växa i styrka och avta sendan dess. Som mest lär väl runt en miljon demonstrerat mot regimen. Dock verkar världssamfundet och militären i landet ha tillräckligt med förtroende för Mubarak för att denne inte skall känna sig överdrivet hotat av ens skränande skock som tagit det i rubriken nämnda torg till sitt fäste och symbol för "resningen".

Fast i dagens mediavärld är det nog lite som så att man inte kan tro att en revolution ska pågå i tre över tre veckor och kunna ha världens fokus på sig. Att som jag gjorde daligen kolla Al-Jazeeras livestream går ju an för en stund men nog hittar man annat att fästa intresset på om det går för länge i samm hjulspår. Detta verkar regimen ha förstått och genom en del kosmetiska ändringar i styret och löften om mera framöver tagit spetsen av den största ursinnet samt kastat in lite bråkmakare för att skapa kaos har de lyckats köpa så pass mycket tid att det i nuläget inte verkar som om någon större förändring kan åstadkommas. Sannolikt är (relativt) fredliga demonstrationer ett för trubbigt vapen för att komma åt Mubarak och dennes anhängare, en stormning av något regeringspalats eller dylikt är väl vad som krävs men dit är man varken beredd eller kapabel att gå.

Mycket av den västerländska debatten har ju kommit att handla om vilken roll det Muslimska Brödraskapet kan komma att få i en eventuell post-mubarakiskt Egypten. Vissa hävdar de kommer att grunda en talibanstat med sharialagstiftning medan andra tror att de kan jämföras med kristdemokraterna i våra länder och troligen skulle likna Turkiet mera än Iran eller Pakistan. Själv har de ju tydligen offciellt hävdat att de inte är ute efter presidentposten men det är ju svårt att säga vad som är image och vad som är deras agenda.

Och så var vi då inne på den sista tävlingsdagen, som väntat utkristalliserades medaljkandidaterna tidigt i damloppet men något oväntat var det Roponen som höll fart i en så hög takt att repet gick för det flesta redan under den klassika delen. Bara en oväntat defensiv Saarinen och en Sarasoja som fick släppa en lite lucka jyst före skidbyte lyckades hänga kvar. På fristilsdelen blev det sen en mindre oväntad episod när Ritu flög iväg mot ett väntat guld medan Saarinen lyckades hålla Sarasoja bakom sig trots en del problem med skatetekniken.



Herrloppet förblev spännande längre in, trots att Musti verkade ha avgjort halvvägs in på den klassiska delen tätklungan lyckades dock ta ifatt och med skatraketerna Lallukka i synnerhet men även Kattilakoski på inte allt för långt avstånd var upplägget inför skate delen tämligen raffinerat och spännande.  Lallukka visade att det ovanligt bra klassiska prestationen inte berodde på något lyckokast utan formligen flög om och ifrån alla på skatedelen. Kastrullforsen var betydligt tamara och kom igång först mot de aldra sista varven. (Överlag måste det ha varit ganska kämpigt att ta slalombacken hela 8ggr :O). I kampen om silvret lyckades Musti revanchera sig från fredagen och dubbel bronsmedaljör blev Similä. Lari Lehtonen visade på lite taktisk okyla genom att spela bort sina chanser på ett ryck i sista backen som de andra endå rännde ikapp och om inmot stadion.


Fss prestationerna blev inte inte så framskjutna trots att diciplinen tidigare varit ganska framgångsrik, en 11 plats i damloppet var dock inte fy skam.

Överlag ska sägas att det var tyngre än väntat att följa med tävlingar från sidan, jag tyckte jag var väl så trött efter en dag i åskådarposition som efter en tävling. Särskilt efter tre dagar var man ganska urlakad, jag skyller även bloggträdan till viss del på detta. I alla fall att inte dessa tävlingsrapporter kom upp tidigare. Sen var nog min kamera underdimensionerad för denna uppgift, (mannen bakom linserna också men det behöver inte påpekas) så det mesta verkar lite avlägset på foto. Hoppas det går att urskilja något från fotona jag bifogade iaf. Väl mött och hoppas vi får se ett FM i Vörå igen om mindre än 50 år!

Lörda 29.1 - Normal distans

Jag blev lite halft försenad till damernas start men hann i alla fulla fall se favoriterna i den ökända slalombacken. En av få fördelar med sprintstafetten var ju att man i alla fall hade bra koll på åkarnas position hela tiden, på distansloppen blev det att söka en position och betrakta åkarna i en sekvens, vilket ju dock är mera av normen på skidtävlingar. Publiken favoritpostion kom att bli längsmed dragningen i slalombacken, vilket också säkert var det ställe där publikens hejjarop kunde göra mest nytta. Sen fick man ju lite motion av att gå upp också, surt var dock att det var aningen dåligt väder med rusk och blåst.

Damloppet blev en överraskningshistoria där Roponen lyckades knysa favorit-Aikku på gulder, 8 sek. blev margnialen vilket iaf tyder på bra form hos vinnaren. Råkade se när åkarna kom ut från mediautrymmet efter loppet och kunde noterat att medan aikku hastade bort fortast möjliga lämnade både Pirjo Muranen och Riitta-Liisa kvar och skrev autografer och var med på kort åt den lågstadieklass stora beundrarskaran.





Herrloppet blev en defileringsseger för Musti medan Happo-Matti tog en lika säker silverpeng. Den stora spänningen kom att handla om bronset, där Jussi Simula verkade ha greppet ända tills sista varvet då den på mellantider åkande Tero Similä kunde tvinga sig förbi i resultatlistan. Överlag kändes det inte helt lätt att följa med herrloppet med över 100 löpare på en ngra km lång bana. det blev ganska stimmigt i backen och att försöka hålla reda på var de olika löparna låg till överlag och på spåret med penna starlista och klocka blev nog att överge tämligen kvickt. I sådana här lopp är det nog skäl att stanna hemma om man vill ha blykoll på hur loppet utvecklar sig. Men som den skidnörd man är både hade jag både kvar och ät kakan eftersom jag kikade repris på loppet från Yleareena.

Lite offtopic. Man hade ett litet reportage om FM tävlingarna i Sportmagasinet veckan efter, filuringen must fick uttala sig om arrangemangen och sa på sin gångbara svenska att det enda som fattades under tävlingarna var möjligheten att betala med kronor som finns i hans hemtrakter i tornedalen.



Tyvärr kom inte vår nykrönta UVM prinsessa till startefter rövont av allt resande, men hon var iaf på plats och fick ta emot ärebetygelser av skidförbundet.



FSS-framgångarna uteblev väl överlag sett, för det krävs väl en topp 10 plats före man kan börja prata om god  nationell nivå, någon enskild åkare kanske gjorde bra lopp dock. Macke fick dock besök av autografskocken tack vare sitt sena startnummer. Eller vad vet jag kanske han var hett eftertraktat villebråd?

Blev en trenne dagars uttlykt förra veckoslutet till blåstens mecka aka Vörå, för att beskåda FM-tävlingarna i längd på det närmaste avstånd man lär få vara med om på en överskådlig framtid.

Fredag - Sprintstafett

Dethär var ju inte världens mest lyckade format, en massa kvallopp där insatserna va låga för de allra främsta. Det var ju bara när minkens första lag kvalade som man orkade engagera sig riktigt i utgången av någon av loppen. Sen var ju deltagarna på damsidan så få att det knappelunda berättigade till två kval då endast ett handfull lag föll bort.



Damfinalen blev ju sen en ganska kvickt avgjord historia när Saarinenskorna ångade på framme i täten. Lite intressant att Maija skidade så pass bra endå, kan inte påminna mig riktigt att hon skulle ha hållit så bra nationell standard som fallet var under fredag/lördag. Verkar ju vara så att en del faktiskt blir bättre efter att ha blivit mamma. Kanske löp med barnvagn vore något att införa i träningsprogrammet.



Herrstafetten var ju för mig personligen mest intressant iaf minkenlaget skulle lyckas ta medalj efter femte och fjräde plats åren innan. Ännu in i hälften av stafetten såg det inte totalt omöjligt ut men farten hade väl varit lite väl hög de första varven tydligen så placeringen sjönk till en slutlig sjundplats innan loppet var över. Dock utvecklades guldstriden till en episk kamp mellan främst Kouvola och Vuokattsi men med Jämsänkoski som stretig uppstickare. På sista sträckan blev det dock de två förstnämndas landslags män Ville och Musti som fick göra upp om saken. Ville tog hem spelet på de sista metrarna, vilket kanske varen aning överraskande? Det hade dock vart kul att höra eftersnacket främst från den munvige Musti som hittills nästan prenumerat på guld i diciplinen. 

Jahas nu har blogg aktivteten legat i träda en halvlång tid igen då, jag är inte den jämnaste av bloggare helt klart. Men det är säkert bättre att skriva när man har motivation än när man inte har det och ändå kränger ut något.

Förra veckoslutet var jag iaf på Skid-Fm i Vörå det ska jag försöka göra lite recap på samt sammanfatta lite annat i skidspårs svängen.

Jag tror detta inlägg avslutas här och får därmed fungera som ursäkt och "appetajzör" för framtiden.