Vörå FM - Dag ett
Blev en trenne dagars uttlykt förra veckoslutet till blåstens mecka aka Vörå, för att beskåda FM-tävlingarna i längd på det närmaste avstånd man lär få vara med om på en överskådlig framtid.
Fredag - Sprintstafett
Dethär var ju inte världens mest lyckade format, en massa kvallopp där insatserna va låga för de allra främsta. Det var ju bara när minkens första lag kvalade som man orkade engagera sig riktigt i utgången av någon av loppen. Sen var ju deltagarna på damsidan så få att det knappelunda berättigade till två kval då endast ett handfull lag föll bort.
Damfinalen blev ju sen en ganska kvickt avgjord historia när Saarinenskorna ångade på framme i täten. Lite intressant att Maija skidade så pass bra endå, kan inte påminna mig riktigt att hon skulle ha hållit så bra nationell standard som fallet var under fredag/lördag. Verkar ju vara så att en del faktiskt blir bättre efter att ha blivit mamma. Kanske löp med barnvagn vore något att införa i träningsprogrammet.
Herrstafetten var ju för mig personligen mest intressant iaf minkenlaget skulle lyckas ta medalj efter femte och fjräde plats åren innan. Ännu in i hälften av stafetten såg det inte totalt omöjligt ut men farten hade väl varit lite väl hög de första varven tydligen så placeringen sjönk till en slutlig sjundplats innan loppet var över. Dock utvecklades guldstriden till en episk kamp mellan främst Kouvola och Vuokattsi men med Jämsänkoski som stretig uppstickare. På sista sträckan blev det dock de två förstnämndas landslags män Ville och Musti som fick göra upp om saken. Ville tog hem spelet på de sista metrarna, vilket kanske varen aning överraskande? Det hade dock vart kul att höra eftersnacket främst från den munvige Musti som hittills nästan prenumerat på guld i diciplinen.
Fredag - Sprintstafett
Dethär var ju inte världens mest lyckade format, en massa kvallopp där insatserna va låga för de allra främsta. Det var ju bara när minkens första lag kvalade som man orkade engagera sig riktigt i utgången av någon av loppen. Sen var ju deltagarna på damsidan så få att det knappelunda berättigade till två kval då endast ett handfull lag föll bort.
Damfinalen blev ju sen en ganska kvickt avgjord historia när Saarinenskorna ångade på framme i täten. Lite intressant att Maija skidade så pass bra endå, kan inte påminna mig riktigt att hon skulle ha hållit så bra nationell standard som fallet var under fredag/lördag. Verkar ju vara så att en del faktiskt blir bättre efter att ha blivit mamma. Kanske löp med barnvagn vore något att införa i träningsprogrammet.
Herrstafetten var ju för mig personligen mest intressant iaf minkenlaget skulle lyckas ta medalj efter femte och fjräde plats åren innan. Ännu in i hälften av stafetten såg det inte totalt omöjligt ut men farten hade väl varit lite väl hög de första varven tydligen så placeringen sjönk till en slutlig sjundplats innan loppet var över. Dock utvecklades guldstriden till en episk kamp mellan främst Kouvola och Vuokattsi men med Jämsänkoski som stretig uppstickare. På sista sträckan blev det dock de två förstnämndas landslags män Ville och Musti som fick göra upp om saken. Ville tog hem spelet på de sista metrarna, vilket kanske varen aning överraskande? Det hade dock vart kul att höra eftersnacket främst från den munvige Musti som hittills nästan prenumerat på guld i diciplinen.
Kommentarer
Trackback
