Vörå FM - Dag tre



Och så var vi då inne på den sista tävlingsdagen, som väntat utkristalliserades medaljkandidaterna tidigt i damloppet men något oväntat var det Roponen som höll fart i en så hög takt att repet gick för det flesta redan under den klassika delen. Bara en oväntat defensiv Saarinen och en Sarasoja som fick släppa en lite lucka jyst före skidbyte lyckades hänga kvar. På fristilsdelen blev det sen en mindre oväntad episod när Ritu flög iväg mot ett väntat guld medan Saarinen lyckades hålla Sarasoja bakom sig trots en del problem med skatetekniken.



Herrloppet förblev spännande längre in, trots att Musti verkade ha avgjort halvvägs in på den klassiska delen tätklungan lyckades dock ta ifatt och med skatraketerna Lallukka i synnerhet men även Kattilakoski på inte allt för långt avstånd var upplägget inför skate delen tämligen raffinerat och spännande.  Lallukka visade att det ovanligt bra klassiska prestationen inte berodde på något lyckokast utan formligen flög om och ifrån alla på skatedelen. Kastrullforsen var betydligt tamara och kom igång först mot de aldra sista varven. (Överlag måste det ha varit ganska kämpigt att ta slalombacken hela 8ggr :O). I kampen om silvret lyckades Musti revanchera sig från fredagen och dubbel bronsmedaljör blev Similä. Lari Lehtonen visade på lite taktisk okyla genom att spela bort sina chanser på ett ryck i sista backen som de andra endå rännde ikapp och om inmot stadion.


Fss prestationerna blev inte inte så framskjutna trots att diciplinen tidigare varit ganska framgångsrik, en 11 plats i damloppet var dock inte fy skam.

Överlag ska sägas att det var tyngre än väntat att följa med tävlingar från sidan, jag tyckte jag var väl så trött efter en dag i åskådarposition som efter en tävling. Särskilt efter tre dagar var man ganska urlakad, jag skyller även bloggträdan till viss del på detta. I alla fall att inte dessa tävlingsrapporter kom upp tidigare. Sen var nog min kamera underdimensionerad för denna uppgift, (mannen bakom linserna också men det behöver inte påpekas) så det mesta verkar lite avlägset på foto. Hoppas det går att urskilja något från fotona jag bifogade iaf. Väl mött och hoppas vi får se ett FM i Vörå igen om mindre än 50 år!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0