akukonstaterar

Var ju redan ganska länge sen jag först skrev om demonstrationerna i Egypten. Och de har både hunnit växa i styrka och avta sendan dess. Som mest lär väl runt en miljon demonstrerat mot regimen. Dock verkar världssamfundet och militären i landet ha tillräckligt med förtroende för Mubarak för att denne inte skall känna sig överdrivet hotat av ens skränande skock som tagit det i rubriken nämnda torg till sitt fäste och symbol för "resningen".

Fast i dagens mediavärld är det nog lite som så att man inte kan tro att en revolution ska pågå i tre över tre veckor och kunna ha världens fokus på sig. Att som jag gjorde daligen kolla Al-Jazeeras livestream går ju an för en stund men nog hittar man annat att fästa intresset på om det går för länge i samm hjulspår. Detta verkar regimen ha förstått och genom en del kosmetiska ändringar i styret och löften om mera framöver tagit spetsen av den största ursinnet samt kastat in lite bråkmakare för att skapa kaos har de lyckats köpa så pass mycket tid att det i nuläget inte verkar som om någon större förändring kan åstadkommas. Sannolikt är (relativt) fredliga demonstrationer ett för trubbigt vapen för att komma åt Mubarak och dennes anhängare, en stormning av något regeringspalats eller dylikt är väl vad som krävs men dit är man varken beredd eller kapabel att gå.

Mycket av den västerländska debatten har ju kommit att handla om vilken roll det Muslimska Brödraskapet kan komma att få i en eventuell post-mubarakiskt Egypten. Vissa hävdar de kommer att grunda en talibanstat med sharialagstiftning medan andra tror att de kan jämföras med kristdemokraterna i våra länder och troligen skulle likna Turkiet mera än Iran eller Pakistan. Själv har de ju tydligen offciellt hävdat att de inte är ute efter presidentposten men det är ju svårt att säga vad som är image och vad som är deras agenda.